Varför ser det så larvigt ut? —–Samtida produkt- och industridesign tycks lida av en formens infantilisering. Det sväller och blänker och bågnar. —–Formen rör sig bort från funktion och välbekanta uttryck. Och antar ibland oväntad skepnad. Tingen som omger oss till vardags – fordon, hushållsmaskiner, skor, förpackningar – kan se ut som gjorda för uppskjutning till månen. Med god vilja strömlinjeformade, men utan vare sig trettiotalets elegans eller åttiotalets postmoderna glimt i ögat. —–En fjärrkontroll eller en tandborste kan få kinder att blossa. De liknar till förväxling sexleksaker. —–Och många av personbilarna parkerade längs en innerstadsgata står där med trubbig uppsyn, modell strandad späckhuggare, eller med omisskänliga drag av Rymdimperiets fotsoldater. Säg, drömde jag blott att bilar fanns med strama linjer och skarpa vinklar? ”Sossecontainer”, någon? —–Den österrikiske konstnären Erwin Wurm använder just bilen som allegori över västvärldens konsumtionshets. Hans groteskt övergödda skulpturer ”Fat Cars” ter sig ändå inte helt främmande när man ser sig omkring: Snabbt swishar fullvuxna män förbi på fatbikes med däck som uppumpade flottyrmunkar. Och bilar fortsätter växa på alla ledder trots att vi borde veta bättre. —–Kanske är det en naturlig pendelrörelse. I digitala världen har vi vant oss vid regelbundna formskiften (om vi alls lägger märke till dem) när operativsystemen i våra smarta telefoner, knappar och ikoner, byter utseende. Från platt och minimalistiskt till skenbara volymer med skuggor och dagrar. Och tillbaka igen. —–”Visst kan den svullna formens entré förklaras av att pendeln rör sig”, säger Karina Ericsson Wärn, rektor för Beckmans Designhögskola. ”Det vi ser är en konkret uppgörelse med modernismens räta linjer.” —–Men hon pekar också på teknikutvecklingen. —–”Ny teknik möjliggör nya former. Med dagens 3D-printing och andra digitala designverktyg behövs ingen större omställning av tillverkningsmaskinerna, bara rätt programmering. Att vi uppfattar det runda som lite barnsligt hänger ju ihop med flera saker. Det vinkelräta och raka har varit ekonomiskt – från produktion till det platta paketet. Effektivt, helt enkelt. Och vuxet.”
En tanke: Kanske är det just det senare vi vill undfly. Det vuxna. Och kanske speglar det i sin tur vår tids tilltagande mörker. Med allt fler existentiella hot som vilar över oss har vi i alla fall våra prylar. En motrörelse: mjuk, bullig och liksom jättekul. Lek i allvarstid. —–För att tala med den amerikanske arkitekten Robert Venturi som outtröttligt argumenterade för humor i byggnadskonsten: ”Less is a bore.”
