För knappt tio år sedan talade Pierre Bergé ömt vid livspartnern Yves Saint Laurents kista, om första mötet 1958, som för alltid sammanflätade de båda. På fredagen gick han själv ur tiden.
Bergé var som medgrundare av modehuset Yves Saint Laurent dess förste försvarare, och en ovanligt framsynt förvaltare. Intill slutet vårdade han arvet efter världens kanske viktigaste modeskapare: Snart öppnas museer i Paris och Marrakech.
—–Bergé var den gode industrialisten, sorten som förenar intellekt och känsla. Med särskild glöd för homosexuellas rättigheter och HIV-prevention bidrog han till betydande samhällsnytta.
—–Efter Saint Laurents död blev Bergé den främste förmedlaren av parets gemensamma historia. Filmen ”Den stora kärleken” och hans egen bok ”Brev till Yves” skimrar magiskt, men blottar även djupa ärr.
—–Vid samma tid skiljdes han från parets jättelika konstsamling. Tingen hade förlorat betydelse, och klubbades bort på auktion. Intäkterna donerades till bland annat aidsforskning. Särskilt minns jag Bergés svar när kinesiska staten hävdade rätt till auktionens toppnummer, två bronsföremål som smugglats ur landet på 1860-talet. Mer än gärna skulle han återlämna dem, personligen och utan ekonomiska anspråk. Hans enda motkrav: Mänskliga rättigheter.
Andreas Kittel 