Punctum

Solgula huslängor. Vår rödhårige brevbärare. En byråchef på AMS, vid tillfället iklädd beige polotröja och bruna byxor. Byråchefens kontor: Blekgula väggar, granitklinker på golvet. Rundlagda damer som säljer frimärken över disk (kungen är brun eller violett, brandgul om brevet väger tungt). Högblank lackfärg på tork i ett hobbyrum. Årets nyans heter Bahama Blue. Ett upplyst kök med vita skåpsluckor, där samtalen hålls på en helt rimlig nivå. Ett barn i röd-vit-prickig baddräkt. Hon gråter stilla vid bassängkanten. Ett gytter av smörgula fasader. Tulpanfält i refugerna. Smutsigt ljus, som gulnad fernissa. Klarröda bär i en trädgård (oj, vilken skörd vi fick!). Ljusblå bussar med Domusreklam på sidorna. Det kostar tre kronor att åka. Hemma hos människor som äter spagetti ur kastrullen (de har ett städschema som ingen följer). Solbränd hud och vita tygskor – ännu fläckfria. Ett svärtat rykte som kanske bleknar med tiden. Mörklila sabelliljor om hösten. Det är varken för varmt eller kallt. En orange skåpbil med registreringsnummer CWZ 102. Vi åker nu. Kommer inte tillbaka.

Texten publicerades ursprungligen som förordet till Book on the Fritz #5, som utkom i samband med en utställning på galleri A-venue i Göteborg 2015.