Begreppsvärlden krymper. Hos folk i allmänhet och i medieflödet. Samtiden tolkas och förstås genom det strömmade utbudet från nöjesjättar som HBO och Netflix. Händelser i levande livet hänförs allt oftare till amerikanska teveserier: På nyhetsplats liknas EU-parlamentet vid Game of Thrones, svensk politik jämförs med House of Cards, reklambranschen är rena rama Mad Men.
Amerikansk inverkan på svensk kultur är visserligen ingen ny företeelse. Och långkörarna trollbinder sin publik helt på egna meriter. Däremot märks en förskjutning i perspektiven, en idé om att samtiden reflekterar fiktionen snarare än det omvända. Rollfigurer och episoder smyger sig in i det offentliga samtalet, lika verkliga som verkligheten själv: ”Underwood är mer poppis än Obama”, ”vi är alla Don Draper och säljer våra egna liv”. Den ensidiga kulturkonsumtionen snävar åt våra sociala och historiska referensramar, och gör det svårt att se större sammanhang – bortom senaste avsnittet eller möjligtvis förra säsongen. En selektiv utblick kan tyckas, för nog finns fler exponenter för tillvaron än en handfull teveproduktioner.
Andreas Kittel 