Hemma hos diktatorn

Varje gång en diktators hem faller i folkets händer och bilder inifrån kablas ut över världen, tänker jag på Barbro Lindgrens osannolika figurer Loranga, Masarin och Dartanjang. Deras eget lilla rike, ett knippe huskroppar utslängda i en skogsglänta, rymmer färgglada rum med oortodox möblering, ett garage konverterat till swimmingpool och en handfull herrelösa tigrar. Här hänger mycket på trekvart trots att pengarna skräpar både under spisen och bakom elementen. Likheterna är många med paret Ceausescus Villa Primavera, Saddams kärleksnästen och Gaddafis befästa bungalow – kåkar med oansenligt yttre där man lättsinnigt förströr sig med lek, spel och dagliga simturer. Den stora skillnaden är bladguldet. Loranga drömmer visserligen om ett rum med gyllene väggar, men betalar till skillnad från despoterna ur egen ficka. ”Så det får vara så länge guldet är så dyrt”, konstaterar han klokt.