Förlåt – ett listigt förbehåll

Ni får förlåta mig. En enkel ursäkt aviserar ofta bergsäkra ståndpunkter. Och ibland regelrätt skryt. Den är ett listigt förbehåll för de som inte skräder orden, men innerst inne ändå grubblar över skick och fason. Länge dominerade en annan retorik, ekot från realitysåpans glansdagar. Då försvarades det dunkelt sagda lika rakryggat som tjockskalligt: Jag är en skitstövel, men det står jag för! Nu är den slående självinsikten ersatt av ödmjuk ånger. En blygsam gest vars äkthet nog kan betvivlas. Inlägg och utspel i skiftande sammanhang börjar gärna med Förlåt. Lite som en sentida brasklapp för det där som bara måste sägas. Rumsrent eller ej.