Mil efter mil samma meterhöga hus. Passageraren bredvid mig i bussen vaknar ur sin slummer och beskriver sömnigt åldriga byggnadstekniker. I årtusenden har människor här samlat skinnflagor och naglar till putsen som ger fasaderna sitt skyddande skikt.
En lätt klåda genomilar huden. Vid nästa stopp väntar ångande bad, och kanske rena underkläder.
Publicerades i Helsingborgs Dagblad som del i en serie om tio texter.
Andreas Kittel 