R

Som pojke uppfann R en egen religion. Han byggde sin avgud av färgglada klossar och bar den med sig överallt, insvept i en handduk på botten av en plåtburk. Där förvarade han också den heliga skrift som han nedtecknat i pojkrummet. Den som inte lydde hans gud skulle åka på smörj. Eller få svans. Så stod det skrivet. Han var uppslukad av sin skapelse i många veckor, innan burken blev otymplig att bära på.

Långt efteråt söker han fortfarande föremål för sin dyrkan. En vinterkväll i yrsnö är det plötsligt jag som får skydd under hans rock. Han kallar mig gudomlig. Han säger att jag luktar gott. Att han kunde lämna allt för mig. Vore jag bara lite lättare att bära med sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: