Konsonanter

Som barn grät jag när köksfönstrets bomullstyg byttes mot djupröd satäng. Sommargardinen gömdes på botten av en garderob, omsorgsfullt inpackad, i väntan på ljuset. Sedan grät jag igen. När den återvände från dvalan för att mota bort vintern och det trygga mörker jag just lärt känna.

H säger att jag är rädd för förändring. Med sitt honungslena sätt och brinnande intresse för psykoanalys är han ganska övertygande. Ändå vägrar jag tro honom. Jag släpper ju in honom i min bubbla, utan förbehåll. Jag hinner till och med fatta tycke för hans outhärdliga dialekt – innan han ger sig av.

Texten publicerades i tidskriften Ord & Bild och är del av ett större pågående projekt.

Ord & Bild nummer 4/2011. ISSN 0030-4492