D

D och jag pratar om allt. Till och med våra egna begravningar. Inhyrt folk skall skaffa undan alla blommor som inte är vita. Ljus klädsel kommer inte på fråga. Vi fnyser åt tvärflöjter, barnkörer och favoritlåtar på cd.

D vill att någon slänger sig efter hans kista när den sänks ned i graven. Någon som älskar honom. Fast vi setts bara ett par gånger är jag säker på att han menar mig. Han rör kärleksfullt vid mig när han talar, trummar med fingertopparna mot min axel för att betona vissa stavelser.

Men efter hand märker jag att han gör sådär med alla. Och eftersom jag är den äldre av oss båda, uteblir jag – statistiskt räknat – från hans begravning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s