B

B tar mig med på fest i en nedlagd kexfabrik. Jag känner honom inte väl. Stunder av tystnad uppstår emellanåt och B gör små vickande käkrörelser. För att hålla tystnaden stången berättar jag om en händelse från i vintras: Jag är på sjukhuset. För magen. En efterlängtad morfinspruta tar udden av smärtan. I väntan på grundligare undersökning glider jag in i angenäm slummer. Jag ligger så säkert någon timme, innan en sköterska väcker mig. Hon säger att jag ropat efter B.

B ser på mig och käken är med ens stilla. Jag borde kanske bli generad, men till vilken nytta? Vi tiger och delar en cigarett. Frampå morgonen, när vi kissat nere vid soptunnorna, lägger han armen om mig. Belöning för min berättelse, tänker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: