|
”Det måste vara kul, kul, kul”. En vän på besök från andra breddgrader förundras över hur svensken, myten till trots, ofta skyr allvarsam film: Det skall vara lättsamt, inte ledsamt. Feelgood regerar – men kanske är tiden ändå mogen för feelbad?
—–I en teveintervju talar den franska aktrisen Isabelle Huppert öppenhjärtligt men rationellt om sina många dystra roller: ”Det är ett jobb, vilket som helst”. Ofta hörs motsatsen, skådespelaren absorberas tillfullo av rollen, men genom att hävda annat raderar Huppert likhetstecknet mellan verklighet och fiktion, författare och berättarjag, skådespelare och rollfigur. I annat fall skulle hon ju, som Frankrikes mesta feelbad-skådis, lida helvetets alla kval. Nu låter hon istället meddela att hon mår utmärkt.
—–Kanske är allvar mindre skadligt än befarat och etiketteringen bara vilseledande? För hur väl till mods känner vi oss egentligen när söndagsångestens hämtpizza ackompanjeras av Disney-melodram? Feelbad-rullen däremot visar andra världar än de mest förväntade och påminner (lagom till måndagsmorgonen) om att allt kunde varit mycket, mycket värre.
Relaterade
|