Var befann du dig när det hände? Middagens samtalsämne är givet. Nyss inföll tioårsdagen av 11 september-attackerna och i spalterna vittnade makthavare, artister, sportprofiler, skolbarn och enstaka hemmafruar om var de befann sig när nyheten briserade. Nu haglar hågkomsterna kring bordet: Kennedy, King, mer Kennedy, Lennon, Palme, Lindh, kärnreaktorer, bilfärjor, skyskrapor och flodvågor. Kvinnan bredvid mig tvärbromsade på motorvägen vid budet om Ronnie Petersons död — för en stunds andakt i dikesrenen. Mannen mittemot minns sin vrede över att Razzel (han var åtta och älskade John Blund) ströks ur TV-tablån när Olof Palme skjutits.
Vi minns var vi var och vad vi gjorde. Och stunderna blir ständigt fler att lägga på minnet. Men behöver vi verkligen veta vad alla gjorde en strålande sommardag, bister novembernatt eller grådaskig måndag? Vad säger de ofta snarlika utsagorna om händelsernas betydelse — bortom utebliven lördagsunderhållning?
Andreas Kittel 