|
Att donera sina organ och vävnader efter döden är uppenbart ingen självklarhet – vi tänker ogärna på den egna hädanfärden. Och vad väntar
den som anlöper andra sidan utan intakt inre?
På Europeiska donationsdagen den 4 oktober publicerades ett angeläget upprop
på DN Debatt med syfte att undanröja åtminstone den religiöst grundade oviljan
att donera organ. Tillsammans med judiska och muslimska kollegor utnämner ärkebiskop Hammar organ- och vävnadsdonation till dygd – en handling
välsignad av Gud. Budskapet är inte okontroversiellt. Om det går fram
återstår att se.
—–Men man måste inte gå i döden för att rädda människoliv. Förutom kroppens organ
och vävnader är blod en efterfrågad vara. Med utlovad hjältestatus lockas
givare till landets blodcentraler. Alla friska människor kan ge, heter det.
Verkligheten är en annan. Homosexuella män motas i
grind. Det kallas försiktighet, men är diskriminering. Hänvisningar till
eventuell vidlyftighet underkänner nämligen blodcentralernas sorgfälliga tester.
Mot sådan bakgrund kan inget blod tas emot, men naturligtvis är procedurerna
säkrare än så.
Signalen är att bögbaciller inte får besudla blodbankerna.
—–Men det finns hopp. Bögar med tålamod kan med litet tur få dela med sig efter döden. Det
har Gud lovat.
Relaterade
|